Musikteori

Som ett komplement till musicerandet kan det vara en bra idé att ta en kort tur genom några grundläggande delar av den så kallade musikteorin som handlar om hur musiken kan förstås från ett mer analytiskt perspektiv.

Allmän musikteori

Följande genomgång tar upp sådant som intervaller, ackord och skalor samt hur dessa är relaterade till varandra. Men ger också förklaringar av symboler i musiken såsom korsförtecken och b-förtecken.

Intervaller

Precis som ordet antyder handlar intervaller om avståndet mellan toner. Enheterna som används är halva och hela tonsteg. Det är ett halvt tonsteg mellan C och C# och ett heltonssteg mellan C och D.

Intervaller mellan två toner har olika klangkaraktär. Toner med endast ett halvt tonsteg mellan sig låter dissonant (brist på samklang) eftersom de nästan krockar. Spela C och C# samtidigt på ditt instrument så kommer du höra ett mindre behagligt ljud.

Toner med fem skalsteg mellan sig låter däremot kraftfullt. Detta intervall utgör den femte tonen i ett ackord eller det så kallade powerackordet som ofta används i rockmusik. Terser (tre steg mellan) används ofta i fingerspel på akustisk gitarr och i klassisk musik där de ger en behaglig klang.

Det som gör intervaller lite mer komplicerat är att vissa typer finns i olika former – exempelvis liten ters och stor ters. De har samma antal skalsteg, men olika antal halvtonssteg.

I grunden är det ganska enkelt, du behöver kunna räkna till tretton och hålla isär intervallernas namn med motsvarande antal halvtoner.

Intervall Halvtoner Skalsteg Förkortning
Ren unison 1 1 P1
Liten sekund 2 ♭2 m2
Stor sekund 3 2 M2
Liten ters 4 ♭3 m3
Stor ters 5 3 M3
Ren kvart 6 4 P4
Överstigande kvart 7 ♯4 A4
Ren kvint 8 5 P5
Liten sext 9 ♭6 m6
Stor sext 10 6 M6
Liten septima 11 ♭7 m7
Stor septima 12 7 M7
Oktav 13 8 8va

När det gäller förkortningarna står P för perfect (ren), M för major (stor) och m för minor (liten). Dessa kallas kvaliteter och beskriver intervallens karaktär. Oktaven kan också skrivas P8 (perfect octave, eller ren oktav).
Den överstigande kvarten (♯4) kan även betraktas som en förminskad kvint (♭5), vilket i praktiken är samma sak.

Det finns två typer av intervaller:

Det finns även sammansatta intervaller, vilket innebär en intervall utökad med en oktav. Till exempel är C - E - C (över två oktaver) ett så kallat stort 10:e-intervall.

Sambandet mellan skalor och ackord
Tonernas placering i ackord beskrivs ofta som intervaller, såsom ters eller kvint. Sambandet mellan intervaller, ackord och skalor visas i tabellen nedan där durskalan jämförs med durackordet utifrån skalsteg.

Skalsteg 1 2 3 4 5 6 7
C-skala C D E F G A B
C-ackord C E G

Den första tonen kallas inte “första” utan grundton. Ibland blir det dock mer komplicerat. Du kan till exempel stöta på termer som stor ters, ren kvint och liten septima. Genom att ersätta C-ackordet från föregående tabell med Caug-ackordet kan vi se detta:

Skalsteg 1 2 3 4 5 6 7
C-skala C D E F G A B
Kromatisk skala ♯5
Caug-ackord C E G#

Ackordet som förkortas aug består av en grundton, en ters och en höjd kvint. Den höjda kvinten i detta fall är G#, alltså en G-ton med ett korsförtecken (#), och den ligger utanför C-skalan. Rätt benämning för denna ton är ♯5, vilket anger att den ligger ett halvt tonsteg över G.

Här kommer ett tredje exempel:

Skalsteg 1 2 3 4 5 6 7
C-skala C D E F G A B
Kromatisk skala ♭7
C7-ackord C E G Bb

Det dominanta septimackordet (förkortat 7) består av en grundton, en ters, en kvint och en liten septima. Som man kan se i tabellen stämmer det inte helt överens med C-dur-skalan. Den fjärde tonen i ackordet betecknas ♭7, vilket betyder att den ligger ett halvt tonsteg under B.

Det räcker alltså inte alltid att beskriva intervallerna i ett ackord som “ters”, “kvint”, “septima” utan ibland behöver intervallen preciseras med tillägg som liten (ters), stor (septima) eller ren (kvint).

Noter, toner och tonhöjd

En ton är ljud som alstras av instrumentet. I notskrift används till exempel noter för att visa tonens namn (C, ciss, dess osv.) och en tons längd (fjärdedelsnoter osv.).

Tonhöjd avser en frekvens som mäts i Hertz (Hz). Till exempel har tonen “mellan-C” (den fjärde C-tangenten på ett fullstort piano) en frekvens på 261,6 Hz.

Korsförtecken (#) och b-förtecken (♭)

För att förstå det teoretiska musikspråket måste du känna till korsförtecken (#) och b-förtecken (♭). Dessa kallas förtecken och står i kontrast till de naturliga tonerna (C, D, E, F, G, A och B).

Om du ser ackordbeteckningen C# uttalas det “ciss” och om du ser Db uttalas det “dess”. Nästa sak att känna till är att C# och Db är exakt samma ton, men skrivs olika beroende på tonartssammanhanget.

Dessa relationer kan ses i följande lista:

Dubbelkors och dubbel-b

Relativt vanliga är också dubbelkors och dubbel-b. Dessa används mest av teoretiska skäl och deras praktiska funktion märks främst i notskrift.

Om du ser ackordbeteckningen C## uttalas det “C dubbelkors” och Dbb uttalas “D dubbel-b”. Det du bör veta är att C## är samma ton som D och att Dbb är samma som C.

En praxis i skalnotation är att undvika att använda samma bokstav två gånger om det går. Ett exempel är D#-dur, vars toner skrivs: D#, E#, F##, G#, A#, B#, C## och D#. Här är även E# och B# värda att notera som motsvarar F respektive C.

Dubbelkors och dubbel-b:s förhållande till de naturliga tonerna kan ses i denna lista:

C##, D## med flera är alltså främst teoretiska omskrivningar för andra tonnamn och det är inte säkert du kommer stöta på dem särskilt ofta.