Gitarrens historia

Gitarrens ursprung är omtvistat, men det är känt att de antika grekerna hade olika stränginstrument med resonanslåda. Under historiens lopp skulle det finnas en mängd föregångare såsom kithara, vihuela, cittra och banjo samt andra stränginstrument som utvecklats parallellt med gitarren.

Föregångare

Gitarrens föregångare skiljde sig genom storlek, form och antalet strängar. Även materialet har genomgått förändringar, men gemensamt för dessa instrument är en konstruktion av trä. En faktor bakom gitarrens framgång jämte sina föregångare och konkurrenter är att den ofta varit mer lättspelad.

Lutans storhetstid

Under 700-talet invaderar morerna Spanien och inför i samband med detta ett gitarrliknande instrument i form av den arabiska lutan. I Spanien finns dock redan ett gitarrliknande instrument, men det är lutan som blir mode i övriga delar av det kultiverade Europa under medeltiden och renässansen.

målning med en luta
Målning av okänd konstnär från 1500-talet.

Medan lutan spelas i finare sammanhang förblir den spanska gitarrversionen folkligt förankrad, vilket senare ska införlivas vidare i den spanska kulturen och utmynna i flamencon.

Gitarren blir sexsträngad och dess storhetstid inleds

Det är inte helt klarlagt när den första gitarren med sex strängar konstruerades för första gången eller av vem. Någon som ofta utpekas som upphovsman är italienaren Geatano Vinaccia som ska ha konstruerat den första sexsträngade gitarren i slutet av 1700-talet. Den som slutgiltigt gav den akustiska gitarren sin moderna form var en spanjor vid namn Antonio Torres Jurado. Under mitten av 1800-talet tillverkade han gitarrer med en större kropp än vad tidigare använts, vilka han också gav den "kvinnliga" formen (dvs. med bredare underdel än överdel) och dessutom tillkom ett större ljudhål samt en tunnare topp för bättre resonans.

Anledningen till gitarrens åtta-formade kropp är ergonomiska. Den insvängning som finns i mitten av gitarrkroppen gör det bekvämt att sitta med den i knät.

målning med en gitarr
Målning av Benjamin Heinrich Orth under 1800-talet.

Så kallade klassiska gitarrer hade under lång tid strängar gjorda av tarmar (de tre tunnaste) och silke (de tre tjockaste), innan nylon ersatte under 1900-talet.

Gitarren når Amerika och en ikonisk roll väntar den

Redan under 1600-talet då europeiska stormakter koloniserade den amerikanska kontinenten skulle gitarren börja ”exporteras” dit i mindre skala. Via Mexiko nådde så gitarren USA där den skulle få stort genomslag under 1900-talets början. Den var bland annat en vanlig syn i westernfilmer och den stora filmstjärnan i sammanhanget hette Gene Autry.

Det var också i USA den stålsträngade gitarren började tillverkas och först på området var C.P. Martin som idag fortfarande är en ledande tillverkare genom företaget som gått i arv under namnet Martin & Co. Gitarrtillverkaren Martin och särskilt dess uppfinning av dreadnought-modellen (en gitarr med större dimensioner än sina samtida) är nära kopplad till utvecklingen av amerikanska genrer som country, bluegrass och folk music.

I den amerikanska södern och Mississippi-deltat i synnerhet, skulle gitarren få en viktig roll under bluesens framväxt i början av 1900-talet. Bluessångaren hade inte sällan gitarren som enda ackompanjemang och en tidig pionjär hette Robert Johnson. Det finns en legend som ofta berättas kring Johnson och enligt denna ska han sålt sin själ till djävulen vid en vägkorsning i gengäld mot att snabbt förvandlas till en storartad gitarrist.

Även inom country och folkmusik blev gitarren en viktig injektion och en av stilbildarna hette Maybelle Carter. En kommande era inom gitarrens historia skulle också spela en helt avgörande roll för födelsen av en ny musikstil ...

Elgitarrens födelse sår fröet till rockmusiken

Under gitarrens historia har flera innovationer gjorts för att uppnå en högre ljudstyrka. Plektrumet är ett sådant exempel och ett annat är Dobron med resonanslåda av metall.

Ingen innovation när det gäller ökning av ljudstyrkan är dock av samma magnitud som elgitarrens introducering. Elgitarren föddes inte under en dag utan gitarrtillverkare höll under en längre tid på med experiment kring hur en inbyggd mikrofon i gitarren skulle kunna fungera. Till en början tycktes det logiskt att försöka ta upp vibrationerna från träet på gitarrkroppens ovansida, men till slut insåg man att det var strängarnas vibrationer det måste handla om då dessa var den initiala ljudkällan (strängarna var tvungna att vara av stål). Idén var att en pickup placerad på gitarren kunde förvandla vibrationerna från strängarna till en elektronisk signal och att dessa sedan överfördes till en förstärkare. En av flera möjliga startpunkter på elgitarrens historia är år 1931 då George Beauchamp konstruerar den elgitarr som skulle kallas "The Frying Pan”.

”The Frying Pan” liknade – som namnet antyder – dock mer en stekpanna än looken hos den sentida elgitarren. Denna skapelse var de facto inte gjord för att tjäna bluesens eller rockens framfart utan Hawaii-musiken som var tidens stora hit (då Hawaii-musik spelades hade gitarristen gitarren liggande i knäet med ljudhålet och det resonerande locket vänt uppåt, vilket gjorde att mycket av ljudet inte nådde fram till publiken).

Under nästa decennium skulle den första elgitarren med solid kropp tillverkas och när sedan Fender gav ut sin Broadcaster (som senare bytte namn till Telecaster) skulle man kunna säga att den moderna elgitarren var född. En uppgradering skapade i form av modellen Stratocaster. Vad som också utmärkte Fenders elgitarrer var att de tillverkades i många olika färger och därav fick en mer modern look jämte de andra tidiga elgitarrerna som ofta hade traditionell sunburst-finish.

Gibson skulle följa efter med egna modeller som till en början hade ihåliga kroppar. Slutligen skapades den modell som gavs namnet Les Paul, efter en framstående gitarrist, och blev deras största succé.

Elgitarren gjorde att gitarren för första gången kunde höras i en större orkester och snart skulle den spela huvudrollen. En av dem som skulle popularisera gitarren var T-Bone Walker vars elektriskt förstärkta och riffdrivna blues förebådade vad som skulle bli typiska inslag i rock ’n’ roll.

Bill Haley och Elvis Presley är sedan två av huvudrollsinnehavarna och elgitarren en av huvudingredienserna när det som ska döpas till rock ’n’ roll blir till. Detta är en av händelserna som i flera led utgör grunden till gitarrens herravälde som instrument inom populärmusiken, vilket den tar över från pianot.

Pete TownshendDet var den elektrifierade gitarren som stod i rampljuset och som blev den arketypiska symbolen för rock och senare utväxter från denna musikstil. Elgitarren blev en symbol för frihet och revolt. Efter Elvis juckande dans med gitarren fäst över nacken skulle Pete Townshend (se bild) följa med sina vevande armar där händerna klippte till gitarrens strängar som en väderkvarn innan kan kraschade den mot scengolvet. Jimi Hendrix skulle heller inte nöja sig med att vara virtuos utan satte eld på gitarren i symbolisk rit.

Rockmusikens utveckling stod också i tacksamhetsskuld till både teknologiska framsteg och musikernas egna påfund gällande förstärkare och så kallade pedaler samt svajarmar som skapade extra ljudeffekter till gitarristens sound inklusive distortion-ljudet som blev en ny standard under ”Den brittiska invasionen”.

Gitarrens historia visar på ett instrument som från en gång varit något i skymundan blivit ett av de mest gångbara.