Gary Moore

Gary Moore var en nordirländsk gitarrist som bland annat medverkade i Thin Lizzy och hade en framgångsrik solokarriär. Moore spelade ofta på en Les Paul kopplad till en Marshall.

Virtous gitarrist som gjort avtryck i många genrer

Gary Moore föddes i Belfast på Nordirland 1952. Han flyttade till Dublin i tonåren där han skulle ingå i sitt första band och där fick han också en viktig kontakt och vän i Peter Green, gitarrist i Fleetwood Mac.

Gary MooreÅr 1968 blev Moore gitarrist i Skid Row där han skulle bli kvar i cirka tre år. Under dessa år hade sångaren i Skid Row, Phil Lynott, varit med och bildat ett nytt band: Thin Lizzy. När Eric Bell lämnade Thin Lizzy blev platsen som gitarrist vakant och Gary Moore skulle då sammanföras med Lynott igen.

Gary Moore skulle spela med Thin Lizzy från 1974 och bortsett från avbrott vara en del av bandet till 1979. Moore var bland annat med på det kända albumet Black Rose: A Rock Legend.

Efter bland annat interna problem valda Moore att hoppa från Thin Lizzy. Han påbörjade nu en lång solokarriär som skulle göra honom till ett ryktbart namn inom populärmusiken och cementera hans status som gitarrgud. Han skulle under dessa år bli notorisk för att verka inom en mängd olika genrer. För de flesta är Moore förmodligen mest känd för låtar såsom ”Parisienne Walkaways” och ”Still Got the Blues”, vilka innehåller fantastiska melodiösa solon.

Även om Gary Moores skivkatalog kanske inte är imponerande rakt igenom har han ändå stått ut genom sin unika talang på gitarren, vilket imponerat åhörare och inspirerat blivande gitarrister. Och om hans utflykter till olika genren inte fallit väl ut varje gång var hans återvändo till bluesen något som gjorde denna en tjänst genom att göra genren tillgänglig för en större publik.

Gary Moore avled 2010 i en hjärtattack då han var på semester i Spanien.

Hur du låter som Gary Moore - En anledning till att Gary Moores blues får sin melodiösa karaktär är att han i stället för pentatoniska skalor ofta använder vanliga mollskalor. I "Still Got the Blues" till exempel använder han den rena mollskalan i A. Även utrustningen och inställningarna på förstärkaren (bland annat med massor av gain) bidrog förstås.